är Erica Barrdahl.
Erica bor i Kristianstad och skriver på sin autobiografi:
Har i flera år velat sammanfatta mitt liv i ord. Hur det är att växa upp med ett funktionshinder som gör att många olika svårigheter medföljer, men ändå leva ett utåt sett ett ganska så normalt liv trots alla omständigheter som dyker upp i vardagen vilket blir mer påtagligt när man har ett funktionshinder än när man är frisk. Vad som är friskt och vad som är sjukt. Kan man diskutera i all oändlighet. Ibland är det friskt att vara sjuk och ibland är det sjukt att vara frisk. När jag beskriver mig själv så beskriver jag mig själv som Erica med ryggmärgsbråck. För ryggmärgsbråcket som jag föddes med är något som tillhör mig och är inte mig. Kontentan av detta blir alltså att jag har ett funktionshinder och tillsammans är vi som grupp funktionsnedsatta. Jag har fortfarande möjligheter och funktioner i min och med min kropp som fungerar.
Ett ord jag absolut ogillar är ordet (rullstolsbunden) för jag är inte bunden till den utan den bär mig dit jag vill och är heller inte handikappad utan har ett handikapp vilket blir synligt när jag först inte har rullstolen eller om miljön sätter hinder för mig att komma fram. Med en omgivning som är där jag kan röra mig fritt så är jag som vem som helst. Det enda som skiljer är att jag sitter och andra står.
Det jobbiga med mitt funktionshinder är inte skadan i sig utan allt som medför, men inte syns på utsidan.
Med min berättelse så hoppas jag, kunna berika andras liv genom att berätta min historia hur livet sett ut och ser ut för mig idag.
Genom åren har det skett stora förändringar och tycker därför att det är viktigt att berätta min upplevelse. Så att andra kan ta lärdom av den och känna trygghet att saker går att lösa, men på olika vis för olika individer. Vi alla är unika som fungerar på olika vis även om vi i grunden har liknande skada. Allt beror på var missbildningen sätter sig någonstans. En del kan gå medan andra inte. En del kan ha nedsatt eller ingen känsel i fötter, ben medan andra kan vara totalt förlamade från midjan. Det finns fyra olika grader på ryggmärgsbråck där jag själv har den allvarligaste typen MMC (Myelomeningocele) på latin och betyder med svensk översättning kluven ryggrad.
Allt fungerar inte på samma sätt för alla som det gör för andra och kräver en noggrann planering för att allt ska bli så bra som möjligt eller för den delen kunna genomföras överhuvudtaget, vilket det inte alltid har gjort eller gör.
Livet består av både med, fram och motgångar. Som Jag har fått känna på av dem alla. Det kan kännas jobbigt med motgångar men det är bara att ta ny tag och komma igen. Och det har jag många runt mig att tacka för. Utan mina medmänniskor så skulle jag aldrig orka så långt och länge.
Med min livsvilja och dom människor jag har runt omkring mig så har jag fått uppleva många saker och gör det än. Lär mig fortfarande nya saker om mig själv och utvecklas genom det.
Med åldern förändras vi och får jobba mycket med oss själva. Kvittar om du har ett funktionshinder eller inte. Man kan ha god hälsa även om något saknas, hittar alltid en egen väg. Det för att vi lär oss nya saker och träffar nya bekantskaper med egna erfarenheter. Har många förebilder som lärt mig och lär mig älska livet som det är. En del av dem har upplevt hur det är att vara gående och en del har det betydligt svårare än mig. Vi hjälper varandra på olika vis. Med åren har jag också lärt känna oerhört generösa människor som är (fullt friska) och sätter guldkant på tillvaron när allt känns nattsvart.
Hitta till Erica Barrdahls egen blogg
Vill du hyra Erica Barrdahl som föreläsare?
¤
