Jag fick därpå i uppdrag att skriva om en Bangladeshisk familj som startat upp en Returbutik på Ålidhem, området där jag bodde. De berättade så för mig hur de ville stödja ett hem med hemlösa barn, som från början inte var ett hus ens, i närheten av mannens föräldrahem. De hjälper till med byggmaterial och basföda, det allra nödvändigaste. Det reportaget heter Välgörenhet och miljö går hand i hand.
Jag undrade därpå ifall tidningen ville att jag skrev om Ögonblicksteatern och Festival Normal. Och det ville de. Min näst sista artikel för Vasaplan kom att heta Festival Normal ifrågasätter normaliteten, och den är jag väldigt nöjd med.
Slutligen hade jag en artikel som jag jobbat på ganska länge, och som handlade om hur min son blev hörselskadad, och sedan hörande igen: Min sons historia och jag. Där tog jag en närbild på min son, och min väninna Mio Rak tog en på mig och båda sönerna. Den blev klar här i Vårby, Stockholm, så det var också här som bilderna togs. Jag tycker mycket om den bilden av min son.
Sedan var det slut!
