Men sedan ska jag berätta något helt annat:
Ett av mina bokprojekt är delvis självbiografiskt, delvis journalistiskt och innehåller flera olika delar. I nuläget heter den Att knyta an till Världen: Om normalitet och identitet, ur en kvinnas perspektiv.
Jag gör intervjuer och skriver fritt. De olika delarna utgör en helhet som dels handlar om själslig läkning, dels om förebyggande arbetssätt. Ytterst försöker jag synliggöra samhällsproblem, och det med en genustolkning som binder samman vissa sociala problem med en struktur som många inte orkar leva i.
Hur väl du lever dina drömmar, hur bra du lyckas bryta dig ur dina påtvingade normalitetsmallar, blir ett uttryck för hälsosam du är.
Jag går bland annat in på begreppet HSP (highly sensitive person), som inte är en medicinsk diagnos, och som därför erbjuder stämplade personer en plats att komma igen. Det finns flera sådana platser, och det är till dem jag personligen sökt mig, för att andas ut och hitta tillbaka.
Ordet dröm återkommer ett antal gånger, både som i sömn och som dagdrömar; visioner. Det är intressant hur de nattliga drömmarna på sätt och vis är ofärdiga vakendrömmar, ofullbordade och snedvridna. Och det är samma skaparkraft mitt psyke använder för de medvetna som för de omedvetna drömmarna. Carlos Castaneda beskriver i The art of dreaming och sina andra böcker (nu har jag inte läst hela serien, men jag har läst någon) hur han lär sig att hantera sitt undermedvetna, och i medvetenhet lär sig styra sitt eget öde.
¤
En person som dyker upp i min bok är designern, och numer författaren, Anton Hörnfeldt. Han kommer ursprungligen från Norrland, liksom jag, men han bor idag i New York. Förutom en hel del kläder har han designat en egen smyckeskollektion.
Jag tog kontakt med Anton efter att han hade presenterat sig i en Facebook-grupp där jag är med. Jag gillade hans lite queera utstrålning, och det faktum att han sysslar med kultur på hög nivå gör ju inte honom mindre intressant. En färggrann person, helt enkelt, och mycket trevlig och mjuk skulle det senare visa sig då jag intervjuade honom via Skype. Ett av hans senare arbeten, som han då var i färd med, var scenkläder till en av Norrdans uppsättningar.
Vi pratade kring mode och genus, och hur kroppar framställs och hur modeindustrin är uppbyggd. Självklart förekommer det droger, och vissa modeller måste kämpa för att hålla nere sin vikt. Det är en tuff bransch.
Fotograf: Rebecka Vigren
Inom det närmsta halvåret kommer han ut med sin självbiografiska bok. När vi talades vid hette den En ätstörd hjärnas sanning men den har i ett lite senare skede fått namnet Smalast när hen dör vinner, och du kan se det färdiga bokomslagetHÄR. Boken handlar om hans tonårstid då han levde med ätstörningar, och hur han senare kom att bli kläddesigner och fri från sjukdomen. Han hoppas på en engelsk version så småningom.
