Dels vill jag tipsa om en bok som jag inte har hunnit införskaffa för egen del, men jag kan lova att den är lite av en guldgruva!
HSP har ju kommit ut även på “forskarnivå” som ett personlighetsdrag. Vi som har den här känsligheten (ca 20 % av befolkningen) är alltså inte överkänsliga, utan högkänsliga.
Det är en tillgång, men kan också skapa svårigheter om man inte förstår att vi bara är ungefär en femtedel som uppfattar allt med denna intensitet. Resten av befolkningen ligger på en skala från “normalkänslighet” till “lågkänslighet”.
Vi är ju många som funderat över diagnoshysteri och medicinering med bieffekter som skapar psykisk obalans, och nu har vi, många med mig, fått en förklaring till varför andra människor vill “medicinera bort” det vi känner och upplever.
Med tanke på bokstavsdiagnoser som sträcker sig ner i förskoleåldern, så är det AKUT att vi börjar fatta vad det är med dessa små personer, för mediciner är inte lösningen på någonting. Det bara skapar problem.
Egia har översatt boken “Det högkänsliga barnet”.
(klicka på bilden för länk till förlaget)
Det andra är min nya medverkan i ett par antologier:
I novellsamlingen “Över en fika” på Ariton Förlag.
Du hittar en intervju med mig här:
och en annan här:
Här blir jag intervjuad på Kreationslotsen:
Boken släpps 27 oktober.
Min presentation med Whildeanska Våren finner du här:
Min presentation i Whildeanska Vintern finns här:
Boken släpps också de närmsta veckorna.
